På denna sida kan
du få svar på frågor om vad Nordisk Vision är,
och hur vi ser på vår vision och möjligheten att
förverkliga den. Om du har frågor som du här inte får
svar på så är det bara att skriva till info@nordiskvision.org.
Frågor...
Om föreningen
1. När
och hur grundades föreningen?
2.
Milstolpar i föreningens historia
3.
Hur många medlemmar har ni? Varifrån har ni fått dem?
4. Vilken är
medelåldern och hur är könsfördelningen?
5. Vad
gör föreningen allmänt sett (möten, evenemang, fester)?
Om Norden
6.
Hur brukar folk reagera då de första gången hör om er
vision?
7.
Hur skulle det enade Norden se ut? Vilka länder skulle ingå?
8.
Vilka skulle vara de största fördelarna med det enade Norden?
9.
Vilket land tror ni visar det största intresset?
10.
Har någon politiker visat sitt intresse?
11.
När tror ni att tanken gör sitt genombrott?
12.
Skulle alla språk vara lika representerade som i EU för tillfället?
13.
Vilken skulle Nordens nationalsång vara?
14.
Hur tror ni att EU reagerar på er vision och hur förhåller
sig Nordisk Vision till EU?
Om historien
15.
Hvad var Kalmarunionen?
16.
Hvem var Margrete den Førsta?
...och svar:
1. När och hur grundades föreningen?
Den norska föreningen Nordisk Vision grundades den 17 maj 2001.
I samband med Norges nationaldagsfirande möttes ett antal nordistiska
personer i Oslo, för att på "Svenskhemmet Voksenåsen" konstituera
föreningen. De danska och svenska föreningarna Nordisk Vision
bildades i augusti 2004 i Kalmar.
2. Milstolpar i föreningens historia
Innan föreningen bildades, fanns det bara ett antal enskilda personer
som sympatiserade med tanken på ett enat Norden. Diskussionen
om denna vision hade förts informellt och i februari 2001 träffades
ett antal personer i Smörum utanför Köpenhamn för
att formulera själva visionen om ett enat Norden. 17 maj 2001
grundades så föreningen, och en interimstyrelse
valdes.
17 juni 2001, på årsdagen av Nordens enande 1397, hölls
föreningens första Landsmöte (=årsmöte) på Kalmar
slott i Småland.
Den 1-3 september 2001 hölls ett extra landsmöte i Köpenhamn,
för att slå fast föreningens namn, samt för att
anta de nu gällande stadgarna för föreningen.
Den 28 oktober 2001 träffades föreningens medlemmar återigen.
Denna gång för att diskutera föreningens strategi för
att uppnå målet, ett enat Norden, samt för att markera
Drottning Margareta den förstas (det enade Nordens drottning)
dödsdag år 1412. Träffen ägde rum i Roskilde på Själland.
Efter en tid av byråkratiska svårigheter till följd
av att föreningen bara fanns registrerad i Norge, beslutades det
på Landsmötet i Kalmar i augusti 2004 att även bilda
två självstående föreningar i Danmark respektive
Sverige, men att alla föreningarna skulle samarbeta tätt.
Under 2005 fokuserade föreningen på att det gått 100 år
sedan unionen mellan Norge och Sverige upplöstes. Året ägnades åt
mediala utspel med anledning av detta, samt genomförandet av en
undersökning av unionen riktad till Riksdagsledamöter och
Stortingsrepresentanter.
På Nordisk Visions Landsmöte i Köpenhamn i februari
2006, ställde sig medlemmarna spontant positiva till en Nordisk
Alternativ lista till EU-parlamentet 2009. Föreningen har sedan
dess arbetat vidare med denna tanke.
3. Hur många medlemmar har ni? Varifrån har ni fått
dem?
Föreningen har konton i Danmark, Norge och Sverige och har endast
ett mindre antal betalande medlemmar. Själva verksamheten pågår
dock även i form av ett informellt nätverk på dryga
100 personer. Den ursprungliga kärngruppen bestod av yngre personer
ur Föreningarna Nordens Ungdom, men har med åren ersatts
av en bredare grupp människor med olika bakgrund.
4. Vilken är
medelåldern, och hur är könsfördelningen?
Den uppskattade medelåldern i föreningen är dryga 30-35 år.
Den yngsta personen är ca 16 år, den äldsta runt 85.
Den övervägande delen av de engagerade nordisterna är
män, men mellan en femtedel och en tredjedel är kvinnor.
5. Vad gör föreningen allmänt sett (möten,
evenemang, fester)?
Föreningen befinner sig fortfarande i en uppbyggnadsfas. Merparten
av aktiviteterna handlar om att genom olika möten och publika
arrangemang försöka sprida budskapet om Norden som vision. Föreningen
har hittills arrangerat ett antal seminarier, dels för journalister,
dels för politiker och andra intresserade. Temat är alltid
något som ska bidra till att få fram idéer för
nedbrytandet av barriärer i Norden, eller för att etablera
kontakter med nyckelgrupper i samhället. Föreningen brukar
också markera centrala begivenheter i Nordens historia, t.ex.
Nordens enande i Kalmar den 17 juni 1397, samt Nordens drottnings dödsdag
den 28 oktober 1412.
Ett par gånger per år försöker vi att resa ut
till någon mer avlägsen plats för att umgås,
elda, leka och röra oss i naturen. Vi kommer också att arrangera
introduktionsträffar för nya medlemmar, resa, anordna diskussionsträffar
och påverka olika nyckelgrupper i samhället genom att anordna
seminarier med olika relevanta teman. Vi håller även på att
undersöka förutsättningarna att starta ett nordiskt
Kulturcafé.
6. Hur brukar folk reagera då de första gången
hör om er vision?
Den spontana reaktionen kan variera en hel del. Vissa människor
lyssnar intresserat och uttalar sig sedan positivt om tanken på ett
enat Norden. "Norden är så likt att det känns
naturligt att höra ihop". Det är lätt att sympatisera
med tanken på ett samlat Norden.
Andra reagerar med likgiltigt ointresse. "Varför ena Norden,
vad är det för mening med det? - det är väl bra
som det är?"
Människor som sitter fast i föreställningen att endast
det som följer den politiska dagordningen i samhället i stort, är
realistiskt och möjligt, reagerar ofta med ett flin. "Det är
ju löjligt, det går ju inte det förstår du väl?!"
Direkt negativa reaktioner möts visionen dock inte av, utan reaktionen är
antingen positiv, likgiltig eller skeptisk utifrån ett "realism-perspektiv".
Förbluffande många är dock spontant väldigt positiva.
7. Hur skulle det enade Norden se ut? Vilka
länder skulle
ingå?
Det enade Norden bör enligt vår mening bestå av det "klassiska" Norden,
dvs. de områden som kulturellt, språkligt och historiskt,
på ett eller annat sätt, hör ihop, men framför
allt, de områden där det finns en spontan folklig känsla
av samhörighet. Man skulle kunna säga att de befolkningar
som själva upplever sig som nordiska, tillhör Norden.
Det enade Norden bör inte vara en centralstat, utan ett förbund
av självstyrande regioner. De olika staterna bibehåller
sina statsöverhuvuden och nationella symboler. Det enade Norden
kompletterar dessa nationella symboler med nya, gemensamma symboler.
8. Vilka skulle vara de största fördelarna
med det enade Norden?
Ett enat Norden skulle innebära ett Norden utan barriärer
för människor och företag. Ett enat Norden skulle ha
förutsättningar att fungera som ett land, som en intern marknad
där människor flyttar dit jobben finns. På så vis
liknar Norden Schweiz eller Kanada.
Ett enat Norden skulle bli ekonomiskt starkt. Norden har oerhörda
naturresurser och en stor kompetens på många områden.
Vi slipper dessutom statliga byråkratier som utför samma
sak på flera platser, dvs. vi kan ha EN väderlekstjänst,
ETT vägverk, ETT Utrikesdepartement, m.m. Stora pengar skulle
kunna sparas om fyra av fem statliga verk kunde läggas ned, 4
av 5 ambassader o.s.v.
Dessutom, och inte minst viktigt, skulle Nordens självbild förändras.
I stället för att utgöra fem-sex små stater i
Europas utkant skulle det enade Norden vara en medelstor europeisk
stat med stark ekonomi och stor köpkraft i världen. Eller
låt oss i stället vända på frågan: vad
vinner Nordens befolkning på att landet är uppdelat (splittrat)
i flera stater?
9. Vilket land tror ni visar det största
intresset?
Det är självklart svårt att säga idag. Det beror
också på hur man fördelar de olika rollerna i den
nya staten, och om man fokuserar på känslomässiga eller
på praktisk-ekonomiska frågor. Nyckeln till framgång är
dock att man kan förmå befolkningarna att tänka på Norden
som en helhet, där de olika "länderna" inte ständigt
jämför sig med varandra, utan där man ser till hela
Nordens samlade intresse. En stats tillgångar blir då allas
tillgångar. Frågan är bara var i Norden denna känsla
först kan få fäste. Detta är det omöjligt
att sia om idag.
10. Har någon politiker visat sitt intresse?
Vi har ännu inte varit i kontakt med någon politiker. Hur
politiker kan komma att reagera beror naturligtvis på hur realistisk
man upplever visionen, samt hur man upplever att visionen förhåller
sig till det egna partiets politiska strävanden i övrigt.
Nordisk Vision ser inte heller politiker som sin mest intressanta "målgrupp".
Vi riktar oss främst till den breda allmänheten.
11. När tror ni att tanken gör sitt
genombrott?
Vi räknar med att det tar c:a 15 år innan visionen som sådan är
legitim. Först därefter kommer det att vara en fråga
om att tycka om eller inte tycka om visionen. Fram till dess räknar
vi med att visionen kommer att bemötas med hånleenden och
huvudskakningar. Tanken på ett enat Norden är ju en "idiotvision" utifrån
dagens politiska verklighet.
Genom att ständiga upprepa visionen under längre tid räknar
vi dock med, att visionen med tiden bemöts såsom en vision
bland andra: en vision att bejaka eller en vision att förkasta.
Om det tar 15 år att legitimera själva visionen, så räknar
vi med kanske ytterligare 25 år för att realisera visionen,
d.v.s. sammanlagt c:a 40 år för att ena Norden. I ett kortare
perspektiv kan visionen sannolikt inte realiseras, det inser även
vi.
12. Skulle alla språk vara lika representerade som i
EU för tillfället?
De språk som idag har officiell status i Norden kommer självfallet
att ha det även fortsättningsvis. I och med att enandet
stärker incitamentet att lära sig landets språk, så kommer
dock kunskaperna i nordiska språk generellt att stärkas.
Med tiden kommer t.ex. danska, norska och svenska att förstås
av alla som behärskar något av dessa skandinaviska mål.
Eventuellt kan det i framtiden uppstå en situation där man
i Norden talar om tre huvudspråk, finska, isländska och
skandinaviska, samt naturligtvis de mindre språken färöiska,
samiska och grönländska. Det är inte tal om att "slå ihop" språk.
13. Vilken skulle Nordens nationalsång
vara?
Självklart skulle dagens nationalsånger, liksom övriga
nationella symboler, kvarstå oförändrade. Dock skulle
det kunna vara lämpligt med en ny, gemensam sång för
vissa situationer. Det mest passande vore nog att utlysa en tävling
på samma sätt som när Sametinget utlyste en tävling
om en samisk flagga. En ny sång skulle upplevas neutral, och
skulle lätt kunna anpassas till samtliga språk i Norden.
En sång att samlas kring.
14. Hur tror ni att EU reagerar på er vision och hur
förhåller sig Nordisk Vision till EU?
I och med den allt tydligare utvecklingen av EU i federal riktning
och Nordisk Visions avståndstagande till ett överstatligt
EU, till fördel för ett mellanstatligt EG, kan vi nog räkna
med en del negativa reaktioner från såväl EU som EU-positiva
regeringar och partier. Nordisk Vision ser gärna att ett enat
men självständigt Norden ingår i ett frivilligt europeiskt
samarbete, men motsätter sig uppgivandet av nordens suveränitet
till förmån för ett federalt EU. Detta innebär
att om EU fortsätter att utvecklas i federal riktning så har
föreningen inget annat val än att ta ställning mot Nordens
medlemskap i EU.
Dock har vi den hållningen att föreningen är positivt
inställd till allt inom EU som befrämjar integreringen av
Norden, men negativ till alla åtgärder från EU:s sida
som försvårar eller motverkar Nordens enande. Tanken på ett
enat Norden inom ramen för EU, där merparten av den politiska
tyngden ligger på central, europeisk nivå, och att Norden
bara blir ett innehållslöst skal är inte heller särskilt
tilltalande.
15. Hvad var Kalmarunionen?
Kalmarunionen er navnet på den union der eksisterede mellem Danmark,
Norge (med Island) og Sverige (med Finland) i årerne 1397-1523.
I unionstraktaten ses, at kongefællesskabet var tænkt som
et forsvarsforbund og som en måde at opnå fred mellem de
tre riger på. Desuden stod der skrevet, at de tre riger skulle
opretholde egen lovgivningsmagt. Altså en slags konføderation.
Unionen var et kongefællesskab. Det vil sige at de tre riger
havde fælles konge, og den første der blev udnævnt
var Erik af Pommern i 1397. Herefter er der delte meninger om hvad
der egentlig skete. Nogle taler for, at det var meningen at Kalmarunionens
konge på skift skulle vælges i de tre riger, andre (og
det var det der skete) at der var tale om et arvekongedømme
efter norsk model. Erik af Pommern blev som sagt den første
unionskonge, men reelt var det Dronning Margrete I der havde magten
frem til sin død i 1412. Det var også Margrete I der
var 'arkitekten' bag Kalmarunionen og som målbevidst havde arbejdet
for denne siden sin mand Håkon VI af Norge døde i 1380.
Fra 1448 og frem til unionens endeligt i 1523 stod Sverige oftere uden
for unionen end indenfor. Sveriges tidlige enegang skyldtes primært
utilfredshed med de mænd, som den fælles konge, Erik af
Pommern, havde i sinadministration. De var nemlig ikke svenskere men
oftest danskere. Set udfra et svensk synspunkt var der tale om at Erik
af Pommern optrådte som tyran, og som sådan kunne der,
ifølge de svenske Landslove, føres retfærdig krig
mod ham.
De dansk-svenske stridigheder fortsatte i princippet til unionens opløsning
i 1523, men allerede inden den tid (tilbage i 1450'erne) havde svenskerne
valgt deres egen konge, Karl Knutsson.
Men fra 1471 begyndte det for alvor at gå stærkt ned ad
bakke for unionen. Slaget ved Brunkebjerg markerede for alvor, at en
stærk antiunionistisk opposition i Sverige under rigsforstander
Steen Sture var til stede.
Det hele kulminerede med 'Det Stockholmske Blodbad' i 1520. Her blev
en stor del af den svenske adel og gejstelighed henrettet. Vi skal
ikke her komme ind på hvad der skete op til den blodige dag på Stortorget
i Stockholm, men blot konstatere at Gustav Eriksson Vasa nu satte sig
i spidsen for oprøret mod unionskongen. Oprørsbevægelserne
rundt omkring i Sverige sluttede sig til Gustav Vasa, og i 1521 blev
han valgt til rigsforstander.
Det Stockholmske Blodbad slog så at sige hovedet på sømmet,
og den 6. juni 1523 blev Gustav Vasa udråbt til Konge af Sverige.
Kalmarunionen var ikke mere.
16. Hvem var Margrete den Førsta?
Margrete den Førsta (1353 - 1412) var regent for samt 'arkitekt'
bag det første samlede Norden, Kalmarunionen. Margrete blev
som 10-årig i 1363 gift med Håkon VI af Norge. Som det
dengang oftest var tilfældet i de store europæiske kongehuse
var ægteskaber sjældent kærlighedsbaserede men derimod
alliancebaserede. Således også for Valdemar IV Atterdag,
konge af Danmark (og Margretes far), der kunne se en fordel i af få sin
datter gift til norske Håkon, der var søn af Kong Magnus
Eriksson Smek af Sverige. Dette slægtskab skulle senere vise
sig at blive altafgørende for Margretes og Nordens fremtid.
Da Valdemar IV Atterdag dør i 1375 ville det have været
naturligt, om dennes ældste søn Christoffer havde overtaget
tronen. Christoffer var imidlertid død i en meget tidlig alder,
og Margrete (som Valdemars ældste datter) fandt det derfor naturligt
at hendes og Håkons søn, Oluf, trods hans unge alder blev
kørt i stilling som Danmarks kommende konge. I 1380 lider Håkon
samme skæbne som sin svigerfar og igen sker der det helt naturlige
at Margrete, på vegne af sønnen Oluf gør krav på Norges
trone. I 1387 indtræffer katastrofen: I en alder af kun 17 år
dør Oluf.
Som nævnt tidligere var ægteskaber dengang oftest allianceprægede.
Allerede Valdemar IV Atterdag havde formentlig haft en plan med at
gifte sin datter bort til den kommende norske konge samt mulige arving
til den svenske trone, nemlig et stærkt Norden. Ihvertfald var
dette nu Margretes tanke, og da Oluf dør skal der derfor handles
hurtigt. Margrete valgtes i 1387, umiddelbart efter sønnens
død, af nordmænd og danskere til 'frue og husbonde og
hele rigets mægtige formynder'.
Men som nævnt ovenfor er Håkon og dermed Oluf også efterkommer
af Magnus Eriksson Smek af Sverige og dermed også, mener Margrete,
arving til den svenske trone, der regeres af Kong Albrecht af Mecklenburg.
For at gøre en lang historie kort, en historie der blandt andet
omhandler Hanseaterne, de holstenske grever og dermed også det
for danske regenter ofte ømme punkt Sønderjylland, besejres
Kong Albrecht af Mecklenburg i 1389 og tages ved samme lejlighed til
fange. Ved hjælp af den svenske adel indsættes Margrete
nu også som regent i Sverige. Det ender med det berømte
møde i Kalmar 1397.
Allerede ved sin søns død var Margrete
begyndt at se sig om efter en ny tronarving til den danske og norske
trone, for arvefølgen
skulle jo sikres. Da Margrete ikke selv havde nogen børn (Oluf
var jo den eneste) vender hun blikket mod Polen. Her levede Bogislav
af Pommern, søn af Hertug Wartislav af Pommern. Hertugen var
gift med Maria af Mecklenburg, der var datter af Margretes søster
Ingeborg. Hun var altså barnebarn af Valdemar IV Atterdag. Man
kunne derfor med en hvis ret hævde, at unge Bogislav var arving
til den danske trone og som tingene hang sammen derfor også til
den norske. Bogislav hentes til Skandinavien, og i 1397 krones han
som Kalmarunionens første
konge under navnet Erik af Pommern.
|