Nordisk Vision

På denna sida kan du få svar på frågor om vad Nordisk Vision är, och hur vi ser på vår vision och möjligheten att förverkliga den. Om du har frågor som du här inte får svar på så är det bara att skriva till Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den .

Frågor...

Om föreningen

1. När och hur grundades föreningen?

2. Milstolpar i föreningens historia

3. Hur många medlemmar har ni? Varifrån har ni fått dem?

4. Vilken är medelåldern och hur är könsfördelningen?

5. Vad gör föreningen allmänt sett (möten, evenemang, fester)?

Om Norden

6. Hur brukar folk reagera då de första gången hör om er vision?

7. Hur skulle det enade Norden se ut? Vilka länder skulle ingå?

8. Vilka skulle vara de största fördelarna med det enade Norden?

9. Vilket land tror ni visar det största intresset?

10. Har någon politiker visat sitt intresse?

11. När tror ni att tanken gör sitt genombrott?

12. Skulle alla språk vara lika representerade som i EU för tillfället?

13. Vilken skulle Nordens nationalsång vara?

14. Hur tror ni att EU reagerar på er vision och hur förhåller sig Nordisk Vision till EU?

Om historien

15. Hvad var Kalmarunionen?

16. Hvem var Margrete den Førsta?

...och svar:

1. När och hur grundades föreningen?

Den norska föreningen Nordisk Vision grundades den 17 maj 2001. I samband med Norges nationaldagsfirande möttes ett antal nordistiska personer i Oslo, för att på "Svenskhemmet Voksenåsen" konstituera föreningen. De danska och svenska föreningarna Nordisk Vision bildades i augusti 2004 i Kalmar.

2. Milstolpar i föreningens historia

Innan föreningen bildades, fanns det bara ett antal enskilda personer som sympatiserade med tanken på ett enat Norden. Diskussionen om denna vision hade förts informellt och i februari 2001 träffades ett antal personer i Smörum utanför Köpenhamn för att formulera själva visionen om ett enat Norden. 17 maj 2001 grundades så föreningen, och en interimstyrelse valdes.
17 juni 2001, på årsdagen av Nordens enande 1397, hölls föreningens första Landsmöte (=årsmöte) på Kalmar slott i Småland.
Den 1-3 september 2001 hölls ett extra landsmöte i Köpenhamn, för att slå fast föreningens namn, samt för att anta de nu gällande stadgarna för föreningen.
Den 28 oktober 2001 träffades föreningens medlemmar återigen. Denna gång för att diskutera föreningens strategi för att uppnå målet, ett enat Norden, samt för att markera Drottning Margareta den förstas (det enade Nordens drottning) dödsdag år 1412. Träffen ägde rum i Roskilde på Själland.
Efter en tid av byråkratiska svårigheter till följd av att föreningen bara fanns registrerad i Norge, beslutades det på Landsmötet i Kalmar i augusti 2004 att även bilda två självstående föreningar i Danmark respektive Sverige, men att alla föreningarna skulle samarbeta tätt.
Under 2005 fokuserade föreningen på att det gått 100 år sedan unionen mellan Norge och Sverige upplöstes. Året ägnades åt mediala utspel med anledning av detta, samt genomförandet av en undersökning av unionen riktad till Riksdagsledamöter och Stortingsrepresentanter.
På Nordisk Visions Landsmöte i Köpenhamn i februari 2006, ställde sig medlemmarna spontant positiva till en Nordisk Alternativ lista till EU-parlamentet 2009. Föreningen har sedan dess arbetat vidare med denna tanke.

3. Hur många medlemmar har ni? Varifrån har ni fått dem?

Föreningen har konton i Danmark, Norge och Sverige och har endast ett mindre antal betalande medlemmar. Själva verksamheten pågår dock även i form av ett informellt nätverk på dryga 100 personer. Den ursprungliga kärngruppen bestod av yngre personer ur Föreningarna Nordens Ungdom, men har med åren ersatts av en bredare grupp människor med olika bakgrund.

4. Vilken är medelåldern, och hur är könsfördelningen?

Den uppskattade medelåldern i föreningen är dryga 30-35 år. Den yngsta personen är ca 16 år, den äldsta runt 85. Den övervägande delen av de engagerade nordisterna är män, men mellan en femtedel och en tredjedel är kvinnor.

5. Vad gör föreningen allmänt sett (möten, evenemang, fester)?

Föreningen befinner sig fortfarande i en uppbyggnadsfas. Merparten av aktiviteterna handlar om att genom olika möten och publika arrangemang försöka sprida budskapet om Norden som vision.  Föreningen har hittills arrangerat ett antal seminarier, dels för journalister, dels för politiker och andra intresserade. Temat är alltid något som ska bidra till att få fram idéer för nedbrytandet av barriärer i Norden, eller för att etablera kontakter med nyckelgrupper i samhället. Föreningen brukar också markera centrala begivenheter i Nordens historia, t.ex. Nordens enande i Kalmar den 17 juni 1397, samt Nordens drottnings dödsdag den 28 oktober 1412.
Ett par gånger per år försöker vi att resa ut till någon mer avlägsen plats för att umgås, elda, leka och röra oss i naturen. Vi kommer också att arrangera introduktionsträffar för nya medlemmar, resa, anordna diskussionsträffar och påverka olika nyckelgrupper i samhället genom att anordna seminarier med olika relevanta teman. Vi håller även på att undersöka förutsättningarna att starta ett nordiskt Kulturcafé.

6. Hur brukar folk reagera då de första gången hör om er vision?

Den spontana reaktionen kan variera en hel del. Vissa människor lyssnar intresserat och uttalar sig sedan positivt om tanken på ett enat Norden. "Norden är så likt att det känns naturligt att höra ihop". Det är lätt att sympatisera med tanken på ett samlat Norden.
Andra reagerar med likgiltigt ointresse. "Varför ena Norden, vad är det för mening med det? - det är väl bra som det är?"
Människor som sitter fast i föreställningen att endast det som följer den politiska dagordningen i samhället i stort, är realistiskt och möjligt, reagerar ofta med ett flin. "Det är ju löjligt, det går ju inte det förstår du väl?!"
Direkt negativa reaktioner möts visionen dock inte av, utan reaktionen är antingen positiv, likgiltig eller skeptisk utifrån ett "realism-perspektiv". Förbluffande många är dock spontant väldigt positiva.

7. Hur skulle det enade Norden se ut? Vilka länder skulle ingå?

Det enade Norden bör enligt vår mening bestå av det "klassiska" Norden, dvs. de områden som kulturellt, språkligt och historiskt, på ett eller annat sätt, hör ihop, men framför allt, de områden där det finns en spontan folklig känsla av samhörighet. Man skulle kunna säga att de befolkningar som själva upplever sig som nordiska, tillhör Norden.
Det enade Norden bör inte vara en centralstat, utan ett förbund av självstyrande regioner. De olika staterna bibehåller sina statsöverhuvuden och nationella symboler. Det enade Norden kompletterar dessa nationella symboler med nya, gemensamma symboler.

8. Vilka skulle vara de största fördelarna med det enade Norden?

Ett enat Norden skulle innebära ett Norden utan barriärer för människor och företag. Ett enat Norden skulle ha förutsättningar att fungera som ett land, som en intern marknad där människor flyttar dit jobben finns. På så vis liknar Norden Schweiz eller Kanada.
Ett enat Norden skulle bli ekonomiskt starkt. Norden har oerhörda naturresurser och en stor kompetens på många områden. Vi slipper dessutom statliga byråkratier som utför samma sak på flera platser, dvs. vi kan ha EN väderlekstjänst, ETT vägverk, ETT Utrikesdepartement, m.m. Stora pengar skulle kunna sparas om fyra av fem statliga verk kunde läggas ned, 4 av 5 ambassader o.s.v.
Dessutom, och inte minst viktigt, skulle Nordens självbild förändras. I stället för att utgöra fem-sex små stater i Europas utkant skulle det enade Norden vara en medelstor europeisk stat med stark ekonomi och stor köpkraft i världen. Eller låt oss i stället vända på frågan: vad vinner Nordens befolkning på att landet är uppdelat (splittrat) i flera stater?

9. Vilket land tror ni visar det största intresset?

Det är självklart svårt att säga idag. Det beror också på hur man fördelar de olika rollerna i den nya staten, och om man fokuserar på känslomässiga eller på praktisk-ekonomiska frågor. Nyckeln till framgång är dock att man kan förmå befolkningarna att tänka på Norden som en helhet, där de olika "länderna" inte ständigt jämför sig med varandra, utan där man ser till hela Nordens samlade intresse. En stats tillgångar blir då allas tillgångar. Frågan är bara var i Norden denna känsla först kan få fäste. Detta är det omöjligt att sia om idag.

10. Har någon politiker visat sitt intresse?

Vi har ännu inte varit i kontakt med någon politiker. Hur politiker kan komma att reagera beror naturligtvis på hur realistisk man upplever visionen, samt hur man upplever att visionen förhåller sig till det egna partiets politiska strävanden i övrigt. Nordisk Vision ser inte heller politiker som sin mest intressanta "målgrupp". Vi riktar oss främst till den breda allmänheten.

11. När tror ni att tanken gör sitt genombrott?

Vi räknar med att det tar c:a 15 år innan visionen som sådan är legitim. Först därefter kommer det att vara en fråga om att tycka om eller inte tycka om visionen. Fram till dess räknar vi med att visionen kommer att bemötas med hånleenden och huvudskakningar. Tanken på ett enat Norden är ju en "idiotvision" utifrån dagens politiska verklighet.
Genom att ständiga upprepa visionen under längre tid räknar vi dock med, att visionen med tiden bemöts såsom en vision bland andra: en vision att bejaka eller en vision att förkasta. Om det tar 15 år att legitimera själva visionen, så räknar vi med kanske ytterligare 25 år för att realisera visionen, d.v.s. sammanlagt c:a 40 år för att ena Norden. I ett kortare perspektiv kan visionen sannolikt inte realiseras, det inser även vi.

12. Skulle alla språk vara lika representerade som i EU för tillfället?

De språk som idag har officiell status i Norden kommer självfallet att ha det även fortsättningsvis. I och med att enandet stärker incitamentet att lära sig landets språk, så kommer dock kunskaperna i nordiska språk generellt att stärkas. Med tiden kommer t.ex. danska, norska och svenska att förstås av alla som behärskar något av dessa skandinaviska mål. Eventuellt kan det i framtiden uppstå en situation där man i Norden talar om tre huvudspråk, finska, isländska och skandinaviska, samt naturligtvis de mindre språken färöiska, samiska och grönländska. Det är inte tal om att "slå ihop" språk.

13. Vilken skulle Nordens nationalsång vara?

Självklart skulle dagens nationalsånger, liksom övriga nationella symboler, kvarstå oförändrade. Dock skulle det kunna vara lämpligt med en ny, gemensam sång för vissa situationer. Det mest passande vore nog att utlysa en tävling på samma sätt som när Sametinget utlyste en tävling om en samisk flagga. En ny sång skulle upplevas neutral, och skulle lätt kunna anpassas till samtliga språk i Norden. En sång att samlas kring.

14. Hur tror ni att EU reagerar på er vision och hur förhåller sig Nordisk Vision till EU?

I och med den allt tydligare utvecklingen av EU i federal riktning och Nordisk Visions avståndstagande till ett överstatligt EU, till fördel för ett mellanstatligt EG, kan vi nog räkna med en del negativa reaktioner från såväl EU som EU-positiva regeringar och partier. Nordisk Vision ser gärna att ett enat men självständigt Norden ingår i ett frivilligt europeiskt samarbete, men motsätter sig uppgivandet av nordens suveränitet till förmån för ett federalt EU. Detta innebär att om EU fortsätter att utvecklas i federal riktning så har föreningen inget annat val än att ta ställning mot Nordens medlemskap i EU.
Dock har vi den hållningen att föreningen är positivt inställd till allt inom EU som befrämjar integreringen av Norden, men negativ till alla åtgärder från EU:s sida som försvårar eller motverkar Nordens enande. Tanken på ett enat Norden inom ramen för EU, där merparten av den politiska tyngden ligger på central, europeisk nivå, och att Norden bara blir ett innehållslöst skal är inte heller särskilt tilltalande.

15. Hvad var Kalmarunionen?

Kalmarunionen er navnet på den union der eksisterede mellem Danmark, Norge (med Island) og Sverige (med Finland) i årerne 1397-1523. I unionstraktaten ses, at kongefællesskabet var tænkt som et forsvarsforbund og som en måde at opnå fred mellem de tre riger på. Desuden stod der skrevet, at de tre riger skulle opretholde egen lovgivningsmagt. Altså en slags konføderation.
Unionen var et kongefællesskab. Det vil sige at de tre riger havde fælles konge, og den første der blev udnævnt var Erik af Pommern i 1397. Herefter er der delte meninger om hvad der egentlig skete. Nogle taler for, at det var meningen at Kalmarunionens konge på skift skulle vælges i de tre riger, andre (og det var det der skete) at der var tale om et arvekongedømme efter norsk model. Erik af Pommern blev som sagt den første unionskonge, men reelt var det Dronning Margrete I der havde magten frem til sin død i 1412. Det var også Margrete I der var 'arkitekten' bag Kalmarunionen og som målbevidst havde arbejdet for denne siden sin mand Håkon VI af Norge døde i 1380.
Fra 1448 og frem til unionens endeligt i 1523 stod Sverige oftere uden for unionen end indenfor. Sveriges tidlige enegang skyldtes primært utilfredshed med de mænd, som den fælles konge, Erik af Pommern, havde i sinadministration. De var nemlig ikke svenskere men oftest danskere. Set udfra et svensk synspunkt var der tale om at Erik af Pommern optrådte som tyran, og som sådan kunne der, ifølge de svenske Landslove, føres retfærdig krig mod ham.
De dansk-svenske stridigheder fortsatte i princippet til unionens opløsning i 1523, men allerede inden den tid (tilbage i 1450'erne) havde svenskerne valgt deres egen konge, Karl Knutsson.
Men fra 1471 begyndte det for alvor at gå stærkt ned ad bakke for unionen. Slaget ved Brunkebjerg markerede for alvor, at en stærk antiunionistisk opposition i Sverige under rigsforstander Steen Sture var til stede.
Det hele kulminerede med 'Det Stockholmske Blodbad' i 1520. Her blev en stor del af den svenske adel og gejstelighed henrettet. Vi skal ikke her komme ind på hvad der skete op til den blodige dag på Stortorget i Stockholm, men blot konstatere at Gustav Eriksson Vasa nu satte sig i spidsen for oprøret mod unionskongen. Oprørsbevægelserne rundt omkring i Sverige sluttede sig til Gustav Vasa, og i 1521 blev han valgt til rigsforstander.
Det Stockholmske Blodbad slog så at sige hovedet på sømmet, og den 6. juni 1523 blev Gustav Vasa udråbt til Konge af Sverige. Kalmarunionen var ikke mere.

16. Hvem var Margrete den Førsta?

Margrete den Førsta (1353 - 1412) var regent for samt 'arkitekt' bag det første samlede Norden, Kalmarunionen. Margrete blev som 10-årig i 1363 gift med Håkon VI af Norge. Som det dengang oftest var tilfældet i de store europæiske kongehuse var ægteskaber sjældent kærlighedsbaserede men derimod alliancebaserede. Således også for Valdemar IV Atterdag, konge af Danmark (og Margretes far), der kunne se en fordel i af få sin datter gift til norske Håkon, der var søn af Kong Magnus Eriksson Smek af Sverige. Dette slægtskab skulle senere vise sig at blive altafgørende for Margretes og Nordens fremtid.
Da Valdemar IV Atterdag dør i 1375 ville det have været naturligt, om dennes ældste søn Christoffer havde overtaget tronen. Christoffer var imidlertid død i en meget tidlig alder, og Margrete (som Valdemars ældste datter) fandt det derfor naturligt at hendes og Håkons søn, Oluf, trods hans unge alder blev kørt i stilling som Danmarks kommende konge. I 1380 lider Håkon samme skæbne som sin svigerfar og igen sker der det helt naturlige at Margrete, på vegne af sønnen Oluf gør krav på Norges trone. I 1387 indtræffer katastrofen: I en alder af kun 17 år dør Oluf.
Som nævnt tidligere var ægteskaber dengang oftest allianceprægede. Allerede Valdemar IV Atterdag havde formentlig haft en plan med at gifte sin datter bort til den kommende norske konge samt mulige arving til den svenske trone, nemlig et stærkt Norden. Ihvertfald var dette nu Margretes tanke, og da Oluf dør skal der derfor handles hurtigt. Margrete valgtes i 1387, umiddelbart efter sønnens død, af nordmænd og danskere til 'frue og husbonde og hele rigets mægtige formynder'.
Men som nævnt ovenfor er Håkon og dermed Oluf også efterkommer af Magnus Eriksson Smek af Sverige og dermed også, mener Margrete, arving til den svenske trone, der regeres af Kong Albrecht af Mecklenburg. For at gøre en lang historie kort, en historie der blandt andet omhandler Hanseaterne, de holstenske grever og dermed også det for danske regenter ofte ømme punkt Sønderjylland, besejres Kong Albrecht af Mecklenburg i 1389 og tages ved samme lejlighed til fange. Ved hjælp af den svenske adel indsættes Margrete nu også som regent i Sverige. Det ender med det berømte møde i Kalmar 1397.

Allerede ved sin søns død var Margrete begyndt at se sig om efter en ny tronarving til den danske og norske trone, for arvefølgen skulle jo sikres. Da Margrete ikke selv havde nogen børn (Oluf var jo den eneste) vender hun blikket mod Polen. Her levede Bogislav af Pommern, søn af Hertug Wartislav af Pommern. Hertugen var gift med Maria af Mecklenburg, der var datter af Margretes søster Ingeborg. Hun var altså barnebarn af Valdemar IV Atterdag. Man kunne derfor med en hvis ret hævde, at unge Bogislav var arving til den danske trone og som tingene hang sammen derfor også til den norske. Bogislav hentes til Skandinavien, og i 1397 krones han som Kalmarunionens første konge under navnet Erik af Pommern.